Hur kan det redan ha gått 14 dagar sen jag såg dig sista gången?
Tiden känns som om den bara springer förbi och den här sorgen jag känner nu, den här avtrubbade, sockervadd i hjärnan, hör på ett halvt öra, minns knappt dagarna-sorgen som blandas med hysterin och paniken av en inre vetskap om att min bästa vän aldrig kommer hem igen - den har all rätt att finnas och ta plats.
Men samtidigt gör jag saker, jag acklimatiserar mig till min nya vardag, vardagen som han inte är en del av och jag ska väl inte ljuga för er, det är svårt, frustrerande och ibland vill jag bara krypa ner i ett mörkt hål och glömma bort att jag existerar.
Något som jag märkt har hjälpt mig är faktiskt att sakta men säkert väcka liv i bloggen igen, att få skriva ner vad jag tänker, hur jag tänker, vad jag gör, hur jag överlever från dag till dag.
Så jag ska försöka hålla liv i bloggen men lovar inget.
Tiden känns som om den bara springer förbi och den här sorgen jag känner nu, den här avtrubbade, sockervadd i hjärnan, hör på ett halvt öra, minns knappt dagarna-sorgen som blandas med hysterin och paniken av en inre vetskap om att min bästa vän aldrig kommer hem igen - den har all rätt att finnas och ta plats.
Men samtidigt gör jag saker, jag acklimatiserar mig till min nya vardag, vardagen som han inte är en del av och jag ska väl inte ljuga för er, det är svårt, frustrerande och ibland vill jag bara krypa ner i ett mörkt hål och glömma bort att jag existerar.
Något som jag märkt har hjälpt mig är faktiskt att sakta men säkert väcka liv i bloggen igen, att få skriva ner vad jag tänker, hur jag tänker, vad jag gör, hur jag överlever från dag till dag.
Så jag ska försöka hålla liv i bloggen men lovar inget.