Jag läste för ett tag sen ett väldigt klokt och genomtänkt blogginlägg på Mais blogg (sheltieship.weebly.com) som är titulerat"Ursäkta men det där är det värsta du kan göra!" och det handlade om ett väldigt tråkigt hundmöte hon haft med sin reaktiva Hampe vilket fick mina hjul att snurra och fick mig som har en reaktiv Fräs att prova något nytt!
Fröken Fräs tycker hundmöten kan vara äckligt obehagliga och blir väldigt verbal samtidigt som hon sprätter runt som en liten tjur och jag har försökt jobba med detta på alla möjliga sätt däribland avledning med något gott, ignorera henne och traska på & även till mitt eget förtret irritation mao "tyst lilla råtta du är pinsam"...
Något jag däremot inte provat på innan jag läste det inlägget är att lyfta upp henne i min famn vid hundmöten, varför i helskotta har den tanken aldrig slagit mig? Jag är ju trots allt en trygghet för henne och hon gör trots allt det hon gör för att hon upplever främmande hundar i möten som obehagliga, hur kan den jävla tanken inte ha slagit mig? Jag måste ju vara trög på riktigt...
Fröken Fräs tycker hundmöten kan vara äckligt obehagliga och blir väldigt verbal samtidigt som hon sprätter runt som en liten tjur och jag har försökt jobba med detta på alla möjliga sätt däribland avledning med något gott, ignorera henne och traska på & även till mitt eget förtret irritation mao "tyst lilla råtta du är pinsam"...
Något jag däremot inte provat på innan jag läste det inlägget är att lyfta upp henne i min famn vid hundmöten, varför i helskotta har den tanken aldrig slagit mig? Jag är ju trots allt en trygghet för henne och hon gör trots allt det hon gör för att hon upplever främmande hundar i möten som obehagliga, hur kan den jävla tanken inte ha slagit mig? Jag måste ju vara trög på riktigt...
Nåja, efter att ha läst inlägget så etsade sig tanken fast hos mig, lyft Fräsen!
Sagt och gjort, numera vid hundmöten oavsett storlek eller typ av mötande hund har jag hivat upp henne i famnen och gett henne en puss eller 3 samtidigt som vi passerar.
Visst att hon "boffar" där hon sitter i min famn men det blir inget extremt skådespel eller spektakel där hon drar igång till 110% och det taggar inte igång Herr Grånos som jag också haft problem med reaktivitet med ungefär så länge jag haft honom.
Så, så tränar vi och tyck vad du vill om det men sanningen är att INGEN kommer till skada av det sättet att arbeta!
Varför ska jag utsätta Fräsen för obehagliga hundmöten när jag enkelt kan ge henne tryggheten av mig och min famn när vi befinner oss i en situation där vi inte har en möjlighet att öka avståndet till det obehagliga?
Vad skulle vara fel i att bjuda sin hund på trygghet i en obehaglig situation?
Sen att man får lite olika bemötande från hundägaren man möter när man gör på det viset kan vara rätt kul.. En stor generalisering är att de flesta hundägare med hund modell mindre bemöter oss med ett leende och förståelse samtidigt som hundägare med hund modell större bemöter oss med sura miner och noll förståelse..
Om ni bara visste att jag gör det för såväl min egen hund som för era hundars skull, undrar om den sura minen hade suddats ut då? Tveksamt.
Jag är nöjd med att kunna ge Fräsen en trygghet hon behöver och det märks en stor skillnad på hur hon hanterar hundmöten sen vi börjat med detta, jag är nöjd, hon är nöjd - två tummar & fyra tassar upp helt enkelt.
Hur gör ni när ni tränar hundmöten med reaktiva hundar?
TTYLD!
Sagt och gjort, numera vid hundmöten oavsett storlek eller typ av mötande hund har jag hivat upp henne i famnen och gett henne en puss eller 3 samtidigt som vi passerar.
Visst att hon "boffar" där hon sitter i min famn men det blir inget extremt skådespel eller spektakel där hon drar igång till 110% och det taggar inte igång Herr Grånos som jag också haft problem med reaktivitet med ungefär så länge jag haft honom.
Så, så tränar vi och tyck vad du vill om det men sanningen är att INGEN kommer till skada av det sättet att arbeta!
Varför ska jag utsätta Fräsen för obehagliga hundmöten när jag enkelt kan ge henne tryggheten av mig och min famn när vi befinner oss i en situation där vi inte har en möjlighet att öka avståndet till det obehagliga?
Vad skulle vara fel i att bjuda sin hund på trygghet i en obehaglig situation?
Sen att man får lite olika bemötande från hundägaren man möter när man gör på det viset kan vara rätt kul.. En stor generalisering är att de flesta hundägare med hund modell mindre bemöter oss med ett leende och förståelse samtidigt som hundägare med hund modell större bemöter oss med sura miner och noll förståelse..
Om ni bara visste att jag gör det för såväl min egen hund som för era hundars skull, undrar om den sura minen hade suddats ut då? Tveksamt.
Jag är nöjd med att kunna ge Fräsen en trygghet hon behöver och det märks en stor skillnad på hur hon hanterar hundmöten sen vi börjat med detta, jag är nöjd, hon är nöjd - två tummar & fyra tassar upp helt enkelt.
Hur gör ni när ni tränar hundmöten med reaktiva hundar?
TTYLD!