Innan jag blev för jävla sjuk och hundarnas aktivering gick över till vardagslydnad, tricks inomhus, rastgårdshäng och så långa vändor mattes lungor orkar bära henne så var vi ute och gick lunchpromenix i en av mina favorit små-skogar som finns här i krokarna.
Matte strosade i lagom tempo och tränade inkallning med hundarna som knatade runt i sina egna världar mest av tiden bortsett från när matte visslade då följande utspelar sig..
Mademoiselle Vinthund bryter tvärt vad det än är hon pysslar med och sätter av i sann whippetanda och använder mattes mage som broms dvs - hon stannar inte utan landar med två tassar mitt i magen på mig och ser så stolt och lycklig ut när jag drar efter andan och berömmer henne och ger henne en godisbit eller två.
Fröken Fräs kommer strax därefter när hon hör att jag berömmer och belönar hennes lillasyster, även hon i full fart med manen fladdrandes i vinden och sätter två tassar i knät på mig och ser så jävla nöjd ut, beröm och godis där med.
Herr Grånos däremot skiter fullständigt i att jag visslar och i berömmet och godiset dom andra två får, så jag ropar igen och han luktar, strosar, kissar, whatever han för stunden pysslar med och jag ropar återigen på honom något skarpare och då tittar han upp på mig som ett frågetecken och jag frågar glatt om han inte ska komma och få en godbit han också och då jävlar blir det fart i gubbstrutten..
Efter detta ställdes hundarna upp bredvid varandra i sann "tripp, trapp, trull" anda för att matte skulle knäppa ett kort. Dom kunde inte varit mer missnöjda så det gick ju som det gick & jag svor lite åt mina älskade skithundar och mina kassa foto-skillz för dagen.
Matte strosade i lagom tempo och tränade inkallning med hundarna som knatade runt i sina egna världar mest av tiden bortsett från när matte visslade då följande utspelar sig..
Mademoiselle Vinthund bryter tvärt vad det än är hon pysslar med och sätter av i sann whippetanda och använder mattes mage som broms dvs - hon stannar inte utan landar med två tassar mitt i magen på mig och ser så stolt och lycklig ut när jag drar efter andan och berömmer henne och ger henne en godisbit eller två.
Fröken Fräs kommer strax därefter när hon hör att jag berömmer och belönar hennes lillasyster, även hon i full fart med manen fladdrandes i vinden och sätter två tassar i knät på mig och ser så jävla nöjd ut, beröm och godis där med.
Herr Grånos däremot skiter fullständigt i att jag visslar och i berömmet och godiset dom andra två får, så jag ropar igen och han luktar, strosar, kissar, whatever han för stunden pysslar med och jag ropar återigen på honom något skarpare och då tittar han upp på mig som ett frågetecken och jag frågar glatt om han inte ska komma och få en godbit han också och då jävlar blir det fart i gubbstrutten..
Efter detta ställdes hundarna upp bredvid varandra i sann "tripp, trapp, trull" anda för att matte skulle knäppa ett kort. Dom kunde inte varit mer missnöjda så det gick ju som det gick & jag svor lite åt mina älskade skithundar och mina kassa foto-skillz för dagen.
Lite senare på promenaden uppmärksammar jag att Fröken Fräs får vittring på någonting (lyft tass, spetsade öron, fast blick)
Samtidigt som jag ropade på henne så glatt jag kunde funderade jag på vad i helvete hon fått vittring på i denna obeskrivligt lilla skog som omges av villa och bostadsområden på alla håll.
Första ropet fick jag ingen reaktion på, ropar igen lika glatt och hon rör inte en min, tar i lite mer och hon vänder blicken snabbt åt mitt håll för att sedan vända tillbaka den, ropar ytterligare en gång och hon vänder blicken och tar 3 sneda steg åt mitt håll.
Tar i med en grötig småländska basröst lite irriterat och hon kommer bort på en gång - godis och beröm är där en självklarhet för mig för hon bröt istället för att sticka.
Kopplade henne och Mademoiselle Vinthund men Herr Grånos fick spatsera fritt då hans viltintresse är lika med noll.
Eftersom jag kan den här minimala skogen (om man ens kan kalla den för det) som min egen bakficka lät jag Fröken Fräs ta upp vittringen igen och följa den och helvete vad häftigt det var att se! Nog för att jag sett henne reagera när hon spänt ögonen i exempelvis en hare (står på bakbenen & tjuter) men att se henne leta upp spåret och sen följa henne i det när hon arbetade den lilla nakna häcken av sig för att följa det till slutdestinationen - speachless!
Dom andra två hängde ju på men förstod inte alls vad matte och Fräsen pysslade med. Grånosen tyckte det var lattjo att vi inte följde en stig längre och la sig i blåbärsriset och rullade runt och Mademoiselle Vinthund var lite förnärmad över att behöva traska genom buskar & under granar för att följa lilla storasyster som uppenbarligen blivit knäpp..
Sen kom vi till slutdestinationen...
Vad hon hittade? En ca 15 cm lång pälsbit som massa myror roade sig med.
Jag har nog aldrig sett henne så stolt över sig själv och för att avleda hundarna från det hon spårat upp slängde matte iväg mängder med godis åt ett annat håll för alla att roa sig med och berömmet haglade.
Efter denna upplevelsen har matte fått ett helt nytt intresse för det här med spår och bestämt sig för att Fräsen och jag ska prova på det här med viltspår!
TTYLD!
Jag har nog aldrig sett henne så stolt över sig själv och för att avleda hundarna från det hon spårat upp slängde matte iväg mängder med godis åt ett annat håll för alla att roa sig med och berömmet haglade.
Efter denna upplevelsen har matte fått ett helt nytt intresse för det här med spår och bestämt sig för att Fräsen och jag ska prova på det här med viltspår!
TTYLD!