5 dagar in på det nya året och 3 dagar sen jag fyllde härliga 28 år och jag har efter mycket funderingar konstaterat att jag är lite av en "hoarder"....
"Hoarders are people who lose the desire to throw away unneeded items because of a feeling of attachment to these items. Compulsive hoarders will equate certain, usually mundane, objects to their own personal identity or even give them certain human characteristics. Hoarding is different from obsessive–compulsive disorder (OCD) because their thoughts about hoarding are in their natural stream of thought, not unwanted or distressed thoughts that people with OCD feel." - klippt från Wikipedia
Jag har eller har haft en tendens att hålla stenhårt i saker jag inte ens använder eller saker som är trasiga enbart pga det faktum att sakerna har någon form av sentimentalt värde för mig, exempelvis dvd-filmer och böcker jag samlat på mig under årens gång, pryttlar som funkgerar som minnen men ligger undanstoppade i ett skåp där dessa saker inte gör annat än att ta plats.
Hur onödigt är det inte att spara på, egentligen?
En annan sak är ju exempelvis att spara på tallrikarna jag fått av mamma som vi åt söndagsmiddag på hemma hos mormor och morfar varannan söndag under hela min uppväxt, visst att just dessa tallrikar inte används så ofta men tallrikar gör ju mer nytta än ett gäng dvdfilmer eller ett snäckskal som ligger och skräpar i en låda..
Så innan det är dags att åka och träna i eftermiddag så är det på tiden att jag sätter mig ner och noggrant samt sakligt går genom lådorna med saker jag sparat enbart för att dessa saker har ett sentimentalt värde och bestämmer mig för om dem bara tar upp onödig plats, minnena har jag ju trots allt i mitt huvud oavsett om snäckskalet ligger i en låda eller inte.
Har ni också lådor med sentimentala minnessaker i liggandes hemma eller ryker prylar så fort "lägga i en låda" tanken infinner sig?
TTYLD!