Vad sägs om att vi säger ett, tu, tre - jag har blivit sambo och jag pratar inte om ett pälsbarn eller naket sådant heller för den delen! Ni vet han den där Mr Gentleman som till och från figurerar i bloggen? Vi bestämde oss för att slå slag i saken och flytta ihop och precis som ovan hann jag knappt räkna till tre innan allt var sagt och gjort..

Lägenheten tömd, jag inflyttad på ny adress, lägenhet flyttstädad och nycklar bortlämnade...

Så från och med idag (lämnade förvisso nycklarna den 28:de) så är jag en "på-papper-sambo"! And it's kind of fucking awesome att äntligen ha flyttat ihop med min Mr Gentleman tycker både matte & Fröken Fräs.

Så inget bittert eller syrligt att rapportera idag inte!

Nu har det fan ta mig gått över en månad sen jag var här inne sist och det väcker ju en hel del frågor..

Vad hände? Jag gick från att vara hon som i början (-07) bloggade minst 3 gånger om dagen om allt och inget till hon som helt glömmer bort att hon ens en gång har en blogg! Eller ja, jag har ju bevisligen inte glömt bort bloggen, jag har bara glömt hur man bloggar och vad ska jag egentligen blogga om?

2007 och fram till ungefär början av 2014 var ju bloggen "nischad" på hund, mycket hund, nästan enbart hund faktiskt!

Sen genomgick jag min GBP operation i December -13 och flyttade till Sthlm sommaren -14 och efter den sommaren så mer eller mindre tvärdog lusten att blogga... Jag försökte hålla den vid liv trots att jag egentligen hade fullt upp med att hålla mig själv vid liv (ja, det låter nog lika illa som det VAR)

När jag hade landat i Småland igen och när jag sakta började ta mina första vacklande steg i den långa, långa resan (som ännu inte är över) mot att hitta tillbaka till mig själv och finna ett värde i livet igen så återuppstod bloggandet också spontant men väldigt, väldigt sporadiskt..

Men det känns mest som att jag i var och vartannat inlägg ursäktar min frånvaro och jag sjunker ner i ett ångesttillstånd varenda gång jag ska uppdatera bloggen, om jag nu ska ta och vara ärlig...

Detta mest pga att jag inte riktigt vet vad jag ska ta och skriva om i bloggen eller ens om jag vill dela med mig av allt till er random människor som fortfarande kikar in här. Vilka är ni ens? Väldigt sällan ger sig någon till känna genom att lämna en kommentar om inläggen jag skriver och har ni ingenting att säga, varför ska jag då fortsätta prata?

- Varför ska jag berätta för er om hur det går för mig att hitta tillbaka till livet?
- Varför ska jag berätta för er om planerna för en ny hund?
- Varför ska jag dela med mig av sorgen över Rex?
- Varför ska jag dela med mig av Bellas fram & motgångar?
- Varför ska jag skriva om mina planer och drömmar?
- Varför ska jag skriva om mina åsikter och erfarenheter?

Det är absolut skönt att ha en plats att pysa på men pysa kan man göra på så många andra sätt än att skriva en blogg?!
Så ja, jag vet inte.. Att blogga eller inte blogga, det är frågan?